Sista inlägget om handlingen

Nu har jag läst klart hela boken!

Boken slutade på ett sätt jag inte alls förväntade mig. När Leo Kall en dag blir kallad till polischefen Karrek diskuterar allt gott Kallocainet fört med sig. Lagministern gick med på att tillsätta lagen om att Kallocain skulle börja användas av alla för att ta reda på brottslingars skyldighet. När Leo Kall är hos Karrek ber Polischef Karrek om att få ge Leo en gentjänst för allt gott han gjort för honom. Det Leo ber om då är att få ange en person som ska sprutas med Kallocain och sedan förhoppningsvis dö. De kommer överens om att Leo ska skicka in en skriftlig angivelse som alla andra, men sätta ett tecken i ena hörnet så Karrek vet att det är Leos angivelse som inte ska genomgå gallringen som de annars gör.

Den person Leo Kall ville ange var ingen mindre än hans chef Edo Rissen. Anledningen var att Leo trodde Rissen älskade hans fru Linda. Samt att han kunde vara en fara för staten med sitt mesiga sätt att styra och leda. Rissen påstod att ingen människa över fyrtio hade ett helt gott samvete vilket irriterade Leo. Jag har under hela boken förstått att Leo inte alls gillade sin chef men jag visste inte han var beredd på att gå så här långt. Han snodde också med sig Kallocain hem för att spruta sin fru Linda med och se vad hon egentligen kände för Rissen. Linda svarade påverkad av Kallocainet att hon inte alls älskade Rissen. Men hon sa också att hon tyckte Leo inte ställt upp för henne och att hon känner sig ensam. Hon beskrev kort vad hon tyckte om att Leo angav Rissen.

Nästa morgon visst Leo att han gjort fel som angivit Rissen. Han beslutar sig för att söka upp Karrek för att dra tillbaka den. Men det är försent. Det bli ingen mindre än Leo själv som får hålla i sprutningen av Rissen tillsammans med de kursdeltagare som de lärt upp. Rissen pratar på helt obehindrat och domarna anser honom farlig för staten. Han döms till döden för han är alldeles för farlig för straffarbte, han kan ju smitta av sig med sina konstigheter på resten av fångarna! Till kvällen kom aldrig Linda hem och Leo blev tvungen att gå på en företagsfest. Han lämnar fetsen tidigare för att han mår dåligt. Helt plötsligt när han är på väg hem blir han angripen av en grupp soldater som visars sig vara på väg att inta hela kemistaden. De pratar ett främmande språk och åker i en luftflotta. Han tillsammans med en mängd andra fångar flyttas över till en främmande stad där han tvingas arbeta i ett laboratorium för sin överlevnad.

På sista sidan i boken finns det ett utlåtande från en person som heter Hung Paipho, som är en censor. Han har skrivit en kort text om denna bok. Manuskriptet till denna bok skulle egentligen förstöras men hamnade istället som farligt förklarat manuskript i det Hemliga Arkivet. Huang påstår att texten i denna bok är ett exempel på hur konstig människan var som skrev den. Och om nu smittan som människan som skrev boken bar på skulle komma över till hans egen stat, skulle medlet han själv framställt användas att stoppa dem – alltså Kallocain.